Projekt Stelvio
Idén att bygga en ny cykel (trots att jag redan har tre) började med att jag såg en annons hos Competitive Cyclist för Ambrosios Nemesis-hjul. Dessa snygga hjul - som bara finns för tubdäck - används flitigt av proffsstallen vid det tuffa Paris-Roubaix loppet. När cykelsäsongen i oktober började gå mot sitt slut tänkte jag att det skulle vara lagom nördigt att krypa in i sitt garage och bygga ett par hjul. Kändes som en naturligt steg efter att ha satt ihop en cykel på vårkanten.
Allt som behövs för hjulbygget; fälgar, ekrar med nipplar, nav, skruvmejsel och ekernyckel.
Efter att ha letat ett tag så fick jag tag på att par fälgar (de var inte alls så svåra att hitta som Competitive Cyclist påstår) lämpliga ekrar (DT Suisse Competition) och nav (Campagnolo Mirage). Även om jag skulle valt lite dyrare nav ligger kostnaden för egenhändigt byggda hjul på 30-40% av Competitives pris.
För själva hantverket att få ihop hjulen krävs en bra instruktion, t.ex Sheldon Browns "Wheelbuilding" som jag använde. Här står allt man behöver veta. Om man söker på "wheelbuilding" på YouTube kan man också hitta instruktionsfilmer som kan vara bra som komplement till Browns instruktioner.
De första 16 ekrarna på plats. Kedjeoljan använde jag för att smörja gängorna i nipplarna.
På så sätt undviker man att ekrarna vrider sig när man spänner dem.
Cykelgaffel funkar lika bra som en riktbänk.
Ambrosio-fälgarna har en vikt runt ventilhålet för att balansera fälgen. Snyggt!
Även om man hittar delar till bra priser så lönar det sig sällan att bygga en egen cykel i prisklassen under 15.000:-. Däremot kan man göra en bra affär när det gäller cyklar i prisspannet 30-60.000:- eftersom man här kan handplocka komponenter som säljs ut inför ny säsong etc. Ofta till halva priset.
Men det är inte i första hand för att man sparar pengar som det är kul att bygga cykeln själv utan för att man har frihet att plocka ihop komponenter efter eget huvud.
Precis som när det gäller hjulbygget är det okomplicerat att sätta ihop en cykel. De instruktioner som behövs följer med komponentgruppen. En bra resurs på internet är Park Tools Repair Help.
I material- och verktygsväg behöver man
- Insexnycklar
- Skruvmejsel
- Kedjeverktyg
- Kedjepiska
- Nyckel till kassett
- Verktyg för vevlagerskålar
- Bågfil
- Mekställning att fästa cykeln i (Biltema har ett funktionsdugligt för några hundralappar)
- Fett
Alla verktyg finns att köpa hos cykelhandlare. Kom ihåg att nyckel till kassett och verktyg för vevlagerskålar är olika för Shimano/SRAM å ena sidan och Campagnolo å andra sidan.
Trivseln i verkstaden är viktig!
Det finns ingen given ordning att sätta ihop cykeln på men jag tycker att det är naturligt att börja med vevpartiet. Följ instruktionerna som följer med och var noga med att gängorna i cykeln är rena och med att ytorna på cykeln som vevlagerskålarna ansluter mot är plana (och att färgen är bortslipad).
Vevlager på plats. Om man inte har en momentnyckel spänner man så hårt att tramporna snurrar lätt men med något motstånd. Den lilla friktionen slipas bort efter några mil och ger ett perfekt, glappfritt nav. Fetta in alla delar som rör sig och skaver mot varandra (gäller hela cykeln). Glöm inte hjulens snabbkopplingar som annars kan ställa till med gnissel som är svårt att spåra.
Efter vevlager brukar jag installera bakre derailleuren. Sitter fast med en skruv. Om örat (den del av cykeln som derailleuren sitter fast i) är lackerad bör man ta bort färgen i gängor och kontaktyta innan man skruvar fast derailleuren.
Ett ställ att fästa cykeln i är nödvändigt.
En bit på väg. Bromsar, främre derailleur, styre, styrstam, växelhandtag och sadelstolpe har monterats. Nu saknas kedja, sadel och vajrar innan bygget är komplett. Dessutom måste styrröret kapas i lagom längd efter "provsittning". Det sista jag brukar göra är att rulla på styrlindan.
Att fästa bromsarna på på en aluminiumram är inte så svårt. På en karbonram får man vara lite försiktigare med hur hårt man spänner. Ramen är ganska klen vid gafflarna och man får inte spänna för hårt.
Det svåraste till sist! Att lägga på styrlindan kräver lite erfarenhet. Jag har inte tillräckligt bra snits för att göra det riktigt snyggt och får oftast försöka ganska många gånger innan jag lyckas. Man börjar i den öppna änden (alltså nere i bocken) och lindar mot styrstammen. Där fäster man med isolerband eller dylikt. Det svåraste är att fästa snyggt i ändarna och att ta sig runt växelhandtagen på ett snyggt sett (här behövs en skarvbit att lägga in bakom handtagen). Den här gången gick det inte bra för min del. Lindan gick sönder i båda ändar. En tröst är att styrlinda är ganska billig och att det är lätt att göra om.
OK, cykeln är klar. Dags för det sista momentet. Klistra fast däcken på fälgarna. Det finns två sätt att fästa tubdäck. Det enklaste och snabbaste är att använda specialtejp med klister på båda sidor. Med den metoden är däcken på inom några minuter. Det andra sätter är att på traditionellt sätt använda klister. Den här processen tar betydligt längre tid. Först skall däcken sträckas genom att man drar på dem på fälgen, pumpar upp dem och låter dem sitta minst ett dygn. Sedan tar man av däcket och stryker på lim på däcket. Man behåller lite luft i däcket och håller det som på bilden ovan och stryker på lim på däckets "undersida" som är en tygremsa (blå på bilden). Man fortsätter med att stryka lim på fälgen (se nedan). Därefter är det dags att vänta igen. Klistret skall torka i ett dygn innan det är dags att ge fälgen en strykning till. Sedan går det (relativt) snabbt. Efter 15-20 minuter kränger man på däcket (utan att få klister överallt). Slutligen väntar man ett dygn till på att klistret satt sig. Tre-fyra dagar efter att man börjat kan man alltså rulla.
Första advent och dags för första provturen under vilken bilderna nedan är tagna. Provturen gick bra och det enda som behöver justeras är den främre derailleuren. Jag hoppas på några ytterligare snöfria veckor och en tidig vår när min nya off-season-cykel skall få rulla mycket.
